Eiks je?

Jag tittade ut över Nickby från min kalla balkong inatt. Kyla. Tystnad.

Vi tänker fula saker. Vi förstör våra kroppar. Vi sårar varandra. Jag beter mig som en idiot emellanåt. Men vi är ändå älskade av någon som faktiskt förstår sig på oss.

Många tror att vi lever, dör och förmultnar för att med tiden glömmas bort. Vår existens är kort och onödig. Biologisk logik.

Sedan finns det vi som tror att universum är något mycket mer. Livet på jorden är bara uppvärmning. Vi får ta del av något mycket större efter detta liv.

Ett liv och sedan ingenting? Nånnej nå.

Själv vågar jag tro på nånting mera epic. Jag kan bara vinna. Trots detta liv med alla obesvarade frågor som kan ge mig huvudvärk.