Åter till guldgruvan

Besökte mitt fagra Fiskars igen. Det betyder att det a) är sommar och b) mitt graduskrivande har kommit igång. Muséet stod kvar med förnyad utställning. Arkivet stod kvar med allt gammalt material på plats.

Känslan att i lugn och ro få ta itu med sin forskning. Känslan av att hitta nytt intressant stoff. Känslan att nu äntligen ha mindre järn i elden och kunna fokusera.

Det finns stunder då jag hellre skulle välja forskarkarriären framom lärarjobben. Idag var denna förnimmelse kraftigt närvarande. Bland väggar av pärmar, damm och böcker.

Å mera bilder från min nuvarande vardag

#hempappsommar

Slutet

Jag hade tänkt mig sista arbetsveckan som ett slags organiserat kaos där man febrilt ska hinna med all bedömningsbyråkrati. Men så mitt i allt var allt över. Det gick så smidigt och odramatiskt att jag knappt hann fatt det.

 Baby, gradu, lärarjobb på heltid.  Babyn 100% vid liv, jobbet 99% klart (bara knappra in någå resultat ännu), gradun typ 67% klar. Och jag lever också. Jag har flera gånger drömt om att få skriva det här inlägget.

Det har funnits mörka, mörka stunder under läsåret. Nätter med barnskrik, högar av prov att rätta under stor tidspress, högar av disk och kläder och damm som påmint mig om att jag borde ha ett liv utanför jobbet, en gradu som strandade i februari. Helt enkelt insikten att man inte räcker till som människa. Ett cyniskt motto jag gång på gång återkommit till har varit “någonstans brister det alltid”. 

Nu ska jag unna mig en terapivecka där jag i första hand ska kurera denhär kumulativa tröttheten som gnagt sig in i märgen på mig. Rensa kalendern, klä mig slarvigare, bara sitta med en kaffemugg och belåtet stirra in i den vita väggen. 

Skolavslutningen var för övrigt angenäm. Och inte blev det sämre av synen som mötte mig då jag kom hem:

Det finns mycket att vara glad över en vecka som denna.

Han vände sig om en sista gång. Rosen tycktes smälta i hans hand. Solskenet gav gården fylld med nyblivna studenter ett drömskt sken. Uppdraget var slutfört. Hur många av dem såg han för sista gången?

Lokalturism

“En historiker vill alltid besöka den plats han forskar om”. För att kicka igång graduskrivandet var en kaffestund i Billnäs kanske riktigt bra. Dessutom i sällskap av fru, son och syster. För övrigt dammade vi äntligen av ett av våra många spel som så länge varit ospelade. 

Mor 60 år

…och det firades i Borgå

The Hunt is On

Det börjar gå att leka allt aktivare med Klimpson. Han gillar att bli jagad runt i huset, krypande. Och jo, jag försöker låta som det flåsande rovdjur jag är. Roar.