“Siis va e dehär nu? Hade du varit fotbollsspelare hade du inte fått gå in på planen i det här skicket!”
Läkaren var förvånad över hur raskt mina värden rasat sedan februari. Som sagt, oidentifierade virus i två månader medför en viss belastning för immunsystemet och orken.
Jag läser då och då texter av (ö)kända kropps- och sinnesangstare som vill att hela världen ska följa med deras viktras, blodvärden eller dagliga psykbryt. Jag tänker hur fint jag kunde lägga ut ett inlägg om allt som varit tungt den senaste tiden. Men det skulle väl inte hjälpa särskilt mycket?
Jag vet själv att min hälsosvacka har varit synlig, men det slår mig hur odramatisk den är för mig. Jag behöver normalt äta som en sumobrottare för att inte tappa flera kilo, och eftersom aptiten nu varit på noll ser jag nu ut därefter. Så ser vardagen ut för någon med en ämnesomsättning som är snabb som en Ferrari. Mitt enda fokus just nu är att äta upp mig tillbaka till ca 80 kg.
Finns det en skönare rehabilitering än att bara proppa i sig så mycket mat det bara går? Bon apetit, och kom ihåg att det är okej att må eländigt ibland.