You’re Next

Egentligen har vi hunnit med en hel del här inne i huset. Vårt fokus har därför, påhejat av vårvädret, fixerats vid det yttre. Alltså gården.

Det har redan inneburit två släpkärror med kvistar till kaatopaikkan. (Att backa med släp är alltid ett projekt i sig)

Ikväll firar jag sista kvällen som 27-åring. Ska göra med med snacks och tv-tittande med frugan. Fick en tv-ställning fastskruvad i sovrummet häromdagen, så nu lyxar vi till det.

Ha det gött kamrater, har gärna kontakt med er också som 28-åring.

Advertisements

Paramm paramm

Jag kunde äntligen återuppta en hobby i och med flytten till större hus. Vi skaffade ett anspråkslöst nybörjarset som legat i en källare i åratal. Ostämt och skrälligt, men känslan av att greppa trumstockarna är fin ändå.

Och det blir inte sämre av att lillgrabben också vill spela och snällt använder hörselskydden.

Time for Pizza

“Siis va e dehär nu? Hade du varit fotbollsspelare hade du inte fått gå in på planen i det här skicket!”

Läkaren var förvånad över hur raskt mina värden rasat sedan februari. Som sagt, oidentifierade virus i två månader medför en viss belastning för immunsystemet och orken.

Jag läser då och då texter av (ö)kända kropps- och sinnesangstare som vill att hela världen ska följa med deras viktras, blodvärden eller dagliga psykbryt. Jag tänker hur fint jag kunde lägga ut ett inlägg om allt som varit tungt den senaste tiden. Men det skulle väl inte hjälpa särskilt mycket?

Jag vet själv att min hälsosvacka har varit synlig, men det slår mig hur odramatisk den är för mig. Jag behöver normalt äta som en sumobrottare för att inte tappa flera kilo, och eftersom aptiten nu varit på noll ser jag nu ut därefter. Så ser vardagen ut för någon med en ämnesomsättning som är snabb som en Ferrari. Mitt enda fokus just nu är att äta upp mig tillbaka till ca 80 kg.

Finns det en skönare rehabilitering än att bara proppa i sig så mycket mat det bara går? Bon apetit, och kom ihåg att det är okej att må eländigt ibland.

Bloggen som går under radarn

En gammal och trevlig rutin verkar nu kunna komma igång. En rejäl mugg eftermiddagskaffe och en omgång bloggande. “Kontoret” i skick med tillbehör som mörka MALM-skåp, stort avlångt skrivbord, nyligen dammsugen svartvit matta samt några diskreta, avlånga tavlor med urbant motiv. Hela rummet doftar svagt av läder från den splitternya stolen.

Saknas bara en tickande klocka.

Än en gång sitter jag och skakar på huvudet åt att min blogg saknar allt som heter tema och röd tråd. Essentiella egenskaper för dem som vill ha välbesökta bloggar. Men faktum är ju att jag inte vill det. Jag får fnatt av folk som fotar samma krukväxt från olika vinklar och kallar det “Inredningsbloggen” eller liknande. Och avslutar sina inlägg med “vad gör ni själva en sådan här vacker dag? Skriv in det och vinn i min egen tävling här på bloggen”. Nej, min blogg får gärna vara just så underground som den varit sedan mars 2009. I en värld där allt ska piffas upp, fejkas och delas på sociala medier är det gott att något är som förut.

Du gamla oviktiga blogg, visst ska du få fortsätta leva. Som kaktusen i det gamla pojkrummet. Och antagligen bevaras du bättre än jag en vacker dag.

Sakta

…börjar det likna ett hem.

Veckans höjdpunkter:

• Edwin har börjat sova i eget rum och klarar det galant. Oväntat enkelt har det gått hittills.
• Temavecka i högstadiet innebär ett friare program med mindre undervisning och påföljande evaluering. Trivseln ökar och alla hinner bekanta sig med varandra på ett nytt sätt.
• Pafflådor. Dessa otyg har ockuperat mitt synfält i månader, men  är snart undanstädade från min åsyn.

Mindre trevliga listan:

• Vi är konstant sjuka. Edwin drar hem dagisfarsoter som hade gett självaste Saruman ångest och kraftiga hostattacker. Jag har t.ex. aldrig haft påfallande lågt hemoglobin förrän nu. Och den eviga hostan. #huhhu
• Jag har ännu inte återupptagit kontakten till alla människor därute (och särskilt i Östnyland). Det finns helt enkelt inte sådant som “tomma dagar i kalendern”. Och spontaniteten existerar inte längre; det mesta ska planeras på förhand. Men planerad spontanitet fungerar de facto. Inte alls så motsägelsefullt som det låter!

 

Ha en trevlig kväll, som trendiga bloggare skulle uttrycka det. Kom ihåg att livet är en cocktail av både sött och surt. Vi lever. Det är det viktiga.

 

30-åringens höjdpunkter

Den lyxiga doften av sköljmedel i tvätten.

Att få påbörja en ny disksvamp och slänga den gamla.

Den oväntade timmen fritid då barnet somnar omedelbart på kvällen.

Att fästa den sista skruven i ett nytt inredningsobjekt.

Att se på den fyllda mätaren på instrumentbrädan direkt efter tankning.

Att få möjlighet till en lång dusch på förmiddagen.

Att hinna träffa en vän.

Allt sånt här är guld numera. Och nej, jag är inte 30. Men genom att inbilla mig det känns det otroligt fräscht att bara fylla 28 snart. That’s my secret; jag övertygar mig själv om att jag är äldre än i verkligheten. Då blir födelsedagar aldrig några ålderskriser. #lifehack

Ännu lite overklig känsla

..men jadå, vi äger ett hus.