Stället där många generationer lever livet

Advertisements

Sommarlov

…eller snarare obetald ledighet innan höstens timlärarjobb kör igång. #intebitter

Livet känns lite som bilden från vårt körsbärsträd. Det kan bli bra, det här.

Och det bästa ligger framför

Dofterna.

Lugnet.

Kvällarna med kött.

Slutspurt

Det är i lärarkretsar ett självklart faktum att slutet på ett läsår är den värsta biten av yrket. Högar av prestationer ska evalueras, möten av alla slags pressas in i ett redan fullt schema, betyg ska motiveras och läggas in i datasystem, årets händelser och temadagar ska utvärderas och härvor av papper ska arkiveras, städas undan eller åtminstone försvinna från det överfulla arbetsbordet. Hormonstinna elever vädrar dessutom sommarluft och beter sig därefter. Go figure.  Som vikarierande lektor ska man dessutom ta avsked av otroligt fina människor som snart försvinner ur ens liv. Och just det,  författa rapporter till den ordinarie lärare som återvänder till höstterminen.

På något märkligt sätt ska man samtidigt ha ett privatliv som kräver minst lika stora insatser dagligen. Trädgård, hushåll, matande, blöjbyten och slutligen nattande. Nattande, denna utdragna kvällscirkus som allt oftare äter upp den sista chansen till något slags avkopplande.

Det sinnessjuka är att man sedan sitter med dåligt samvete så fort man unnar sig marshmallows, ett bastubad eller 17 minuters spelande. Jag vet inte i vilket livsskede jag utvecklade denna typ av beteende, men har svaga minnen av att jag redan som 22-åring fick order om att bli snällare med mig själv. Lättare sagt än gjort då det alltid finns saker man borde ha fått gjorda.

Jag har trots allt varit med om värre slutspurter. Senhöstens akademiska golgatavandring är ännu i färskt minne. En av få gånger jag upplevt konkreta, fysiska stressymtpom. Dessa symptom läktes ungefär vid julbordet. Får se om midsommarmaten har samma effekt på mig då jag stapplat över mållinjen denna gång.

Look back

Det gör gott att ibland se tillbaka för att förstå hur långt man kommit. Det kan gälla bodybuilding, studier, ålder…

Eller hey, varför inte något så enkelt som en liten trädgårdsstig på våren? Vad som helst kan påminna dig om att saker och ting går att ta tag i och förändra.

You’re Next

Egentligen har vi hunnit med en hel del här inne i huset. Vårt fokus har därför, påhejat av vårvädret, fixerats vid det yttre. Alltså gården.

Det har redan inneburit två släpkärror med kvistar till kaatopaikkan. (Att backa med släp är alltid ett projekt i sig)

Ikväll firar jag sista kvällen som 27-åring. Ska göra med med snacks och tv-tittande med frugan. Fick en tv-ställning fastskruvad i sovrummet häromdagen, så nu lyxar vi till det.

Ha det gött kamrater, har gärna kontakt med er också som 28-åring.

Paramm paramm

Jag kunde äntligen återuppta en hobby i och med flytten till större hus. Vi skaffade ett anspråkslöst nybörjarset som legat i en källare i åratal. Ostämt och skrälligt, men känslan av att greppa trumstockarna är fin ändå.

Och det blir inte sämre av att lillgrabben också vill spela och snällt använder hörselskydden.