Nytt inlägg.

Vi blir aldrig riktigt nöjda, och tur är väl det. Annars skulle ju livet börja smaka trä med tiden.

Jag har lust att rita upp ett stort diagram på väggen i mitt rum. Där skulle jag dra linjer mellan dagarna i en månad och ju bättre en dag har varit, desto högre upp på skalan skulle linjen dras. Och vice versa.  En röd, tydlig linje månaden igenom.

Grejen är ju att man ofta har en fantastisk dag, men rätt så snabbt får en lite sämre fiilis efter ett tag. Linjen börjar peka neråt, liksom. Men tänk om man kunde se hela sitt livs diagram och bara konstatera att linjen inte alls går neråt, utan snarare hålls jämn eller stiger ännu högre efter en riktig “kick”. Faktum är att linjen nog i stort sätt stiger i livet, trots tillfälliga motgångar. “Tänk så mycket bättre allt blev nu, trots mina farhågor för ett år sedan”, tänker jag rätt så ofta.

Slutsats: Skalan på mitt fiktiva diagram kanske någon gång var  mellan 0 och 10. Nu är den mellan noll och kanske 500. Visst händer dåliga saker, men att minnas framgångar och glada minnen gör allt så mycket lättare.