Det hände på riktigt

Jag inventerade bokhyllan i mitt klassrum och kom över en mindre känd känd holocaustredogörelse, nämligen en bok skriven av den mera kända Anne Franks styvsyster, som till skillnad från den förre faktiskt överlevde förintelsen. Jag skummade igenom något kapitel på måfå. Jag kunde inte ana min reaktion.

Jag har sedan barnsben fascinerats av krig och kanske speciellt av den tyska östfronten. Horribla historier om omänskliga fältförhållanden men samtidigt vanliga bondpojkar som ställde upp för varandra med livet som insats. Då jag har i de flesta fall alltså läst memoarer av till exempel unga SS-män som kanske aldrig förstod vilken monstruös stat de villigt tjänade.

Jag har också naturligtvis läst om förintelselägren som naziregimen upprättade bakom fronten och även besökt resterna av de mest ökända platserna. Men inte förrän just idag vid middagstid sjönk det in på “rätt” sätt. Att läsa om hur en desperat ung kvinna tvingas se sin nio månaders sprattlande baby bäras iväg på en tågstation omgiven av känslokalla vakter med k-pistar i händerna var något jag inte borde ha läst. Som förälder kommer  de detaljerade sorteringsscenerna i Auschwitz oväntat och ohyggligt nära en.

Jag är ändå glad över att jag läste om förintelsen ännu en gång. Det får mig att minnas varför det ordnas motdemonstrationer mot allehanda extremhögergrupper idag. Det är inte för att anarkister och påstådda antifascister ska få nöjet att kasta sten. Det är för att något som förintelsen helt på riktigt aldrig får äga rum igen, oavsett om det idag skulle gälla judar, kristna, muslimer eller oliktänkare.

 

Advertisements
Posted in Uncategorized | 2 Comments

Båten på rätt köl

Vi vill båda få huset i skick fortare än i nuvarande takt. Få allt på plats, andas ut, känna sig som hemma. Det står ändå klart att vi inte kan sätta ribban så högt just nu. Cirkusen med att natta lillgrabben och förbereda lektioner på kvällarna ger inte särskilt många luckor för inredande. Lägg ännu till att vi varit rejält utmattade av influensa.

Nej, det får ta sin tid. Huvudsaken är att vi efter oändliga hinder nu är inflyttade.

Posted in Uncategorized | 2 Comments

Då allt äntligen stannar

“Häpp! Stanna! Lyssna på tystnaden här!”

Ica hade rätt. Det var verkligen en öronbedövande tystnad där vi stod med skidorna under armen. Solen sken som guld mellan de tunna tallarna.

För första gången på alltför länge har livet stannat upp nu under sportlovsveckan. Mitt år som 27-åring har inte gett mig någonting som kan kallas vila. Det har varit så intensivt att jag har svårt att kartlägga alla förändringar som skett. En tid att bygga upp.

Gränserna för vad som går att klara har tänjts. Hårt då det sker, men efteråt har man mera utrymme att andas i. Jag vet inte hur livet som 28-åring kommer att se ut. Men kanske det blir året då jag befäster allt som erövrats året innan. Och andas.

Solen försvann i ett rött skimmer bakom fjället. Kvar blev bara tystnaden.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Mökkilaiffi

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Some

Såg igenom flödet i en del sociala medier nyss. Någons resebilder är tråkiga. Denhär då? Nej, bara en suddig kattbild. Den där skämtsamma statusen är ett rop på hjälp. Och dendär maträtten ser plastig ut.

Summa summarum: mitt liv blev inte ett dugg sämre av att folk visade upp krystade bilder på hur bra de tror sig leva. Jag skulle inte vilja byta liv med någon annan. Trots att somliga verkar bada i pengar och framgång.

Det är sällan jag har varit så här ointresserad av andras fasader. Mina facebooksessioner bara glesnar. En triumf för sinnet. Som att detoxa själen.

Jag är en eremit. En social ensamvarg. Eller… jag bara är. Det räcker just nu.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Magister, men ändå inte

Än en gång kröp monstret upp ur avgrunden och ville ha en ny duell. 

Att äntligen, en månad för sent, få de sista kurserna registrerade är en befriande men samtidigt frustrerande upplevelse. Nu skulle ännu en biämneshelhet registreras, och naturligtvis finns det ingen klart utpekad kontaktuppgift på Unis sidor. Det är en rörig lista på doktorander, stipendieforskare och professorer men ingen som klart säger: “Då du gjort klart en helhet, vänligen skicka in den hit”.

Jag gick igenom en liknande karusell i höstas och blev snudd på mordlysten bara av den processen. Nu hittade jag, efter ca tjugo öppnade flikar, en elektronisk tjänst som förhoppningsvis är den jag söker. Ännu en gång avundas jag ÅA-humanister som (åtminstone i min fantasi) går och knackar på en brun dörr i en källare där tant Gunilla skriver upp deras kurser med bläckpenna och sedan säger “grattis, nu är helheten registrerad”.

Jag är så förbenat trött på att mina studier trögas ner av Unis administrativa kaos.

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Elden

Elden

Vild, nyckfull

Lever för stunden

Som vi också gör

Flammor

Posted in Uncategorized | Leave a comment