…men man överlever

Advertisements
Posted in Uncategorized | Leave a comment

Bundsförvanten

“För att alls kunna räkna med seger var en allians med Spanien nödvändig”. Låter som en berättelse från Napoleonkrigen, men här avses min senaste händelse vad studier beträffar.

Jag fick höra att många fler varit förvånade och besvikna efter tenten. Jag är alltså långt ifrån ensam om mina upplevelser vilket känns bättre. The more the merrier… Eftersom jag ännu svävar i ett slags limbo gällande resultatet från min omtent är jag nu tvungen att för säkerhets skull avklara en annan kurs innan jul.

Jag grep det sista halmstrået och dök upp på en kurs igår, två veckor efter att den redan kört igång. Den spanska läraren visade sig vara motsatsen till katastrofläraren i den underkända kursen. Saklig, engagerad, förstående. Boom, jag kan joina kursen.

Mitt i allt lever hoppet för min magisterexamen innan jul igen. Ja, det kommer att krävas arbete. Men det är åtminstone arbete som torde  ge avkastning.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nej. Sluta nu redan.

Alla har vi dom där exempelmänniskorna som dagligen varje timme lägger upp krystade “perfekta” bilder och blogginlägg om hur underbara just deras liv är. Eftersom sådana fasader är vår tids största idioti på sociala medier passar det mig bra att få skriva ner saker som inte är så trevliga just nu.

Jag har under mina dryga sex år vid Uni aldrig blivit underkänd i en tent, kurs eller prestation. Men nu, när tiden rinner ut och jag gör allt för att bli färdig till jul. Nu minsann passar min föreläsare på att underkänna mig i en tent som jag aldrig trodde skulle kunna gå så dåligt. Han verkade dock en smula konstig redan från första början. Det känns inte rätt och återigen kan jag bara konstatera att det i livet alltid brister någonstans. Låt mig bara kort lista upp de tankar som spontant dök upp i mitt huvud:

  • undrar om det skulle vara skönt att bara dö direkt
  • jag hatar precis allt som handlar om ekonomi
  • det spelar ingen roll hur hårt man anstränger sig i den här världen
  • det vilar en förbannelse över mina studier
  • livet försöker på allvar göra slut på mig den här hösten
  • jag förstår mig nu på fiffiga människor som ligger på parkbänkar i vårsolen med starksprit och inte bryr sig om nånting
  • Jag kanske är menad att falla på mållinjen och skriva en bok om saken
  • Mina värsta månader i Dragsvik var ingenting i jämförelse med den här situationen

Efter detta första skede kom nästa fas: “Hur ska jag lösa situationen?”

  • Sitta med näsan i en bok på förmiddagarna och ignorera mitt barn?
  • pumpa mig full med koffein/socker/amfetamin på nätterna och tvinga hjärnan att ta in ny information för att klara alla tenter och uppgifter?
  • fortsätta som förut och hoppas på mildare bedömning på omtenten?
  • gå till en läkare och kräva ett års statligt betald burnoutterapi på ett lyxhotell?

Den tredje fasen har precis kickat in. Sitter nu lugnt och gör det lilla jag kan på mina arbeten. jag har ingen egentlig beskrivning för den här fasen. Vi får helt enkelt se hur allt påverkas av ett sånt här bakslag. Kanske jag bara borde ladda upp en harmonisk bild av en latte och levande ljus med texen “ååh vad underbart med fräscha utmaningar”?

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Choose two

Wuhuu! Den lediga 1 h 15min har just inletts! Ska jag nu äta mig mätt, angripa diskberget, städa matbordet/vardagsrummet, skriva artikel, packa för en weekend i Stockholm  eller rädda något av mina stackars studier?

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ekonomistudierna fortsätter

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Jaha.

Sitter i skrivande stund och…skriver.

Nå, mer imoron. Fick en del gjort ikväll.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Om ordervägran

Jag väntar på grön gubbe. Oftast. Jag betalar räkningar utan att lusläsa detaljerna. Jag ställer upp så länge jag bara har tid. Oftast. Att lyda är inget större problem.

– Holmberg, du tar Landcruisern och släpet tillbaks till brigaden. Perä, Karjalainen och Löfs hoppar med.

– Herr underlöjtnant, jag deltog i stridsövningen inatt och har inte sovit just alls. Jag måste tyvärr säga att jag inte går med på att köra.

Min plutonchef muttrade nånting surt och en närvarande sergeant, den vidrigaste vi hade, väste nånting om att ”kanske man bara ska lyda order”, men denhär gången stod jag på mig. Jag vägrade med sådana sömnskulder att trampa på små, sega pedaler med mina otympliga gummistövlar i ett skrälle till bil i menföre. Dessutom med mina kamrater ombord. Underlöjtnanten fick den gången köra själv med släp och allt.

Efter olyckan där tre beväringar nu miste livet i en jätnvägskorsning känner jag att det var dags att se tillbaka på min ordervägran i december 2010. Jag var då i ett så utmattat skick att någonting kunde ha hänt på tillbakavägen. Jag är glad att min utmattning gjorde mig mer motsträvig än medgörlig.

Posted in Uncategorized | Leave a comment