Bookmarks

Det finns något som de allra flesta av oss använder dagligen men sällan reflekterar över. Underkläder faller in under denna kategori men till och med underkläder får mer uppmärksamhet än det jag nu ska gå in på. Nämligen de digitala bokmärkena på din browser. Du vet, de där genvägarna som leder dig till dina favoritsajter. Det slog mig nämligen att de är en uppenbar länk till vårt förflutna och alla minnen som är fastkedjade till dem.

Min bokmärkesrad på Chrome består blanda annat av följande minnen:

  • “Fakultetens riktliner för prosemi.” Alltså något jag gjorde med min kand för flera år sedan. Min första forskning.
  • “Jumbo”. Köpcentret. Jag hade som en special quest på min polttare att guida folk runt där i köpcentret spontant. Så jag måste ha sparat fliken mitt under bilfärden på min svensexa. Goooda minnen!
  • “Svensk läraransökan”. Länk till mitt nervpirrande inträdesförhör till pedagogiska fakulteten 2015. 10/10.
  • Kalendern för lärarkåren i gymnasiet jag jobbat i detta år. Saknar alltihopa redan.
  • “Hydida”, en plattform där min årskull hissalärarstuderande vid Uni laddade upp sina arbeten. Ännu en god gruva full av pedagogiskt guld.

Så tänk på detta då du ska rensa dina bokmärken någon gång. De vill tala med dig. Påminna dig om vem du är. Eller åtminstone vem du någon gång var.

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Washh

Sköljmedel. Frugan kom hem med sköljmedel. Och tvätten doftar som tusen blommor efter ett sommarregn. Denhär rena känslan jag har haft idag är obetalbar. Dags att stupa i säng. Och drömma extra sött. 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

New Beginnings

Jag hade seriösa planer på att starta en helt ny blogg som i olikhet med denna skulle ha ett klart tema: endast hemmapappa-stuff. Men veckorna har gått och jag har inte antecknat särskilt mycket om mitt nuvarande liv. Så jag fortsätter skriva ner mina halvfärdiga betraktelser och flummerier här på samma blogg. Den vill bara inte dö ännu helt enkelt.

En fluga surrar omkring i rummet.

Igår kväll natt steg vi in i ett tomt, svalt och framför allt tyst hus. Tillbaka efter midsommarfirande och sedan sommarhäng med bådas släkter. En vecka som gjorde underverk. Det är alltid lika fascinerande att upptäcka fördelarna med att ta paus från saker och ting. Små avbrott. Och sedan komma tillbaka med perspektiv.

Min läs- och skrivlust har för första gången på mycket länge ökat. Jag har tio inlägg jag kunde servera här på en gång. Men vi tar det lugnt, känner efter, publicerar ett i taget. Låt oss bara slutligen konstatera att livet inte egentligen är så komplicerat.

Solen stod högt på himlen. Kvällen var ung. Han skulle fånga den. Han var äntligen ett med tid och rum.

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Åter till guldgruvan

Besökte mitt fagra Fiskars igen. Det betyder att det a) är sommar och b) mitt graduskrivande har kommit igång. Muséet stod kvar med förnyad utställning. Arkivet stod kvar med allt gammalt material på plats.

Känslan att i lugn och ro få ta itu med sin forskning. Känslan av att hitta nytt intressant stoff. Känslan att nu äntligen ha mindre järn i elden och kunna fokusera.

Det finns stunder då jag hellre skulle välja forskarkarriären framom lärarjobben. Idag var denna förnimmelse kraftigt närvarande. Bland väggar av pärmar, damm och böcker.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Å mera bilder från min nuvarande vardag

Posted in Uncategorized | Leave a comment

#hempappsommar

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Slutet

Jag hade tänkt mig sista arbetsveckan som ett slags organiserat kaos där man febrilt ska hinna med all bedömningsbyråkrati. Men så mitt i allt var allt över. Det gick så smidigt och odramatiskt att jag knappt hann fatt det.


 Baby, gradu, lärarjobb på heltid.  Babyn 100% vid liv, jobbet 99% klart (bara knappra in någå resultat ännu), gradun typ 67% klar. Och jag lever också. Jag har flera gånger drömt om att få skriva det här inlägget.

Det har funnits mörka, mörka stunder under läsåret. Nätter med barnskrik, högar av prov att rätta under stor tidspress, högar av disk och kläder och damm som påmint mig om att jag borde ha ett liv utanför jobbet, en gradu som strandade i februari. Helt enkelt insikten att man inte räcker till som människa. Ett cyniskt motto jag gång på gång återkommit till har varit “någonstans brister det alltid”. 

Nu ska jag unna mig en terapivecka där jag i första hand ska kurera denhär kumulativa tröttheten som gnagt sig in i märgen på mig. Rensa kalendern, klä mig slarvigare, bara sitta med en kaffemugg och belåtet stirra in i den vita väggen. 

Skolavslutningen var för övrigt angenäm. Och inte blev det sämre av synen som mötte mig då jag kom hem:


Det finns mycket att vara glad över en vecka som denna.

Han vände sig om en sista gång. Rosen tycktes smälta i hans hand. Solskenet gav gården fylld med nyblivna studenter ett drömskt sken. Uppdraget var slutfört. Hur många av dem såg han för sista gången?


Posted in Uncategorized | Leave a comment