Do you know what really grinds my gears? Chats. Lots of them.
Jag har under åren hoppat in i mängder av chattar som ska underlätta koordinering, planering och socialt distansumgänge. Vilket de har gjort. Men nu i maj har väggen kommit emot.
Det är inte hållbart att sitta och följa med elva aktiva chattar mera. Jag blir en phone freak bara av det. Till och med akkun tar stryk av att det surrar konstant. Lägg ännu till vanlig mail, studiemail och arbetsmail. Nej, det får räcka nu.
Två familjechattar på WA får utgöra stommen. Allt annat kommer jag att med gott samvete försumma dagtid. Och nattetid då? Ja, då sover jag. Bredvid en son som numera är missnöjd om inte “BäbbBäp” lägger sig bredvid.
Advertisements
