The Game


Diskussionen om videospelsvåld går het med jämna mellanrum. Det är ett faktum att 13-åringar med lätthet får tag på spel märkta K-18 och sedan stirrar på inälvor, automatgevär och annat magstarkt i alltför ung ålder. Vardagsspråket blir också besudlat av gaming communities. Det är inte “oho” som gäller längre då man tappar ketchupen på köksgolvet. Det är ett vresigt “fuck!”. Även om det inte finns bevis för att våldsspel gör barn våldsammare finns det många olösta problem med spelande unga pojkar.

Men detta är känt sedan länge. Vart vill jag komma med detta inlägg? Jo, jag vill påpeka att flickor sitter i en lika ondskefull rävsax. I alla åldrar.

Vad är en romantisk komedi? Kanske “films with light-hearted, humorous plotlines, centered on romantic ideals such as that true love is able to surmount most obstacles”. Hur skulle detta kunna tävla i destruktivitet med skjutspel där människor sprängs i bitar utan konsekvenser för aktören?

Först ska vi kolla på lättheten att relatera till respektive alternativa universum. I skjutspel har vi ofta snabba ryck; du väljer en karaktär, beväpnar hen, slänger ut dig i en free fire zone och påbörjar slakten. Inte sällan med futuristiska vapen och inslag av påhittade monster. Du vet hela tiden att du antingen är i en fantasivärld, det förflutna eller i framtiden.

I romcoms är läget det ombytta: långsamt tempo, karaktärer som du och jag, relationer utvecklas, känslorna strömmar. Du lutar dig tillbaka och känner igen dig. Du känner som kvinna också igen den typiska mannen. Antingen en värdelös tönt som skapar pinsamma situationer eller så Mr. Right, den Utvalda Gåvan till Just Dig. Anta att du värmer upp inför kvällens biobesök med en romcom från din samling. Du råkar se en film med en titel i stil med “How I met my Neighbour 2” från 2008 eller “Lovely Things” från 2003.

Bägge filmer präntar in illusionen om att det på allvar finns män där ute som lägger åt sidan alla sina egna behov så fort de ser dig och dessutom kan läsa dina tankar. Han är aldrig trött, deppig, hungrig eller sårad. Han är mer än perfekt, och yours forever. Sedan går du till bion med din crush som såklart a) också är en människa och b) naturligvis inte kan läsa dina tankar. Och din värld dör för en stund. Han är nog inte Mr. Right…

Det finns med andra ord kvinnor som aldrig hittar sin Mr Right av en helt befängd orsak. De tröstar sig med en romcom efter ännu en “below average” – dejt. Och efter en romcom väcks hoppet om nästa perfekta träff på nytt. Undra på att också sällskapande eller gifta kvinnor går omkring och surar när de drogas med tv-serier och filmer som är orealistiska med samtidigt skrämmande lika deras egen vardag. Om min man/pojkvän bara kunde vara som…

Jag frustreras av att denna debatt aldrig får samma utrymme. Tror bestämt jag ska avreagera mig ikväll. Med skjutspel. Och hoppas få träffa Mr Right där bland alla toxic gamers. Med en 7.62 mm kula.

 

 

 

 

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s