Varm kyla


Borta. Borta var alltihopa. Kalla händer. En varm måne. 

Ett virrvarr av minnesbilder. Röster. Sedan samlade han sina tankar. 

Höst igen, ni kamrater som återigen knackat på min fiktiva, bastata dörr till mitt alltjämt existerande krypin i cyberrymden. Denna udda kvarleva från gymnasietiden. Som jag gång på gång vill tillägna ett sista inlägg. Men som jag alltid återkommer till.

Höst igen. Den ädlaste av årstider är här. Varm, generös, blåsig, jordnära.

autumn

Jag kan minnas de färgsprakande lönnlöven jag iakttog längs med vägarna som sjuåring.

Eller otaliga promenader längs gamla bäckar i Gesterby. Omvärlden tynade bort under tankfulla samtal.

Eller de sena kvällarna för mg själv med utvald lugn musik.

Kockan tickade taktfast. Han var hemma och samtidigt så långt borta. Hösten hittar oss precis där vi är. 

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s