Tunnelsyn


Klassikern: du ser inte ljuset i slutet av tunneln. Det är mörkt. Alla säger att det ordnar sig, men där i mörkret tvekar du. “Det finns inget lyckligt slut på dethär. Jag kan lika gärna ge upp.”

tunnel

Jag har denna höst befunnit mig i flera parallella tunnlar som varit riktigt nattsvarta. Inga dödliga tunnlar, men helt tillräckligt för att skapa lite vånda. Ljuset har lyst endast med sin frånvaro i ändan på dessa tunnlar. Jag har slutat kravla vidare, stannat upp och ropat att det inte går. Det är svårt att krypa framåt då hoppet sinar. Men att stanna upp och bli liggande leder till en säker död och förruttnelse där i mörkret.

Vidare alltså. Om inte av kampvilja så i så fall av desperation. Men i alla fall framåt. Det har varit intressant att lära sig krypa innan ljuset börjar synas. Då tvekar vi som mest, för ingen yttre faktor kan driva på oss. Vi är ensamma med oss själva. Fram tills i dag såg jag inte en endaste ljusglimt i vissa av mina tunnlar. Men så plötsligt löser situationer upp sig, nästan av sig själva. Vilken lyx!

Så kravla vidare, alla ni som har långt kvar till ljuset. Lite, lite till. Du behöver inte ens tro på att det ska bli bättre. Bara kryp. Kryp. Åtminstone ett par millimeter. Det tar dig närmare än du kan drömma om.

Kryp!

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s