Trampar jag på ömma tår nu? Jag tar risken.


 

Tänk dig att en stressad trebarnsmamma börjar inse att hennes liv inte längre håller ihop. Dels äter vardagen upp hennes sinnesfrid, dels ställer hon upp för precis alla som ber om det. Säger hon nej åt någon mår hennes samvete så dåligt att hon känner den brännande smaken av gråt då hon lägger på luren. Hon köper en bok efter mötet. Den kanske heter “Finn din frid” eller “Problemfri, helig och underbar vardag” med en psykologutbildad amerikansk pastor på pärmen.

Och här, mina vänner, börjar redan mina varningsklockorna ringa. Jag har bläddrat igenom den ena kristna självhjälpsboken efter den andra i mina dagar. Sällan för att jag har behövt rätta till mitt psyke, utan snarare för att jag gillar livscoaching som fenomen. Hursomhelst, det vanliga upplägget är följande: Boken beskriver en case där dendär trebarnsmamman dyker upp igen. Psykologin bakom det tas upp på sakligt sätt och tips på förändringar i beteendet dyker upp. Men mellan varannan mening dyker det upp fraser ur allt från Titusbrevet till Höga Visan. Småbarnsproblem på 2000-talet understöds med krigspsalmer ryckta ur sitt sammanhang. Chefens känslomässiga utpressning i läsarens vardag behandlas med hur Paulus mötte retoriskt tuggmotstånd i Grekland.

“Jamen vadå? Det är ju en kristen bok, klart att man tar med den aspekten!” Ja, men ändå tja. Den senaste boken jag läste var ett praktexempel. Fantastisk psykologi, lätt att ta till sig. Men just på grund av sin konkreta, utmärka struktur blev bibelverserna i den tämligen överflödiga. Får man säga såhär? Ja, jag står fast vid att åtminstone den boken var full med krystade citat bara för att författaren måste ha känt sig tvungen att klämma in dem.

Bibeln är långt ifrån en ingående handbok för parrelationer eller biologiska studier, brukar man påpeka från predikstolen då och då. Och med all rätt! Det är en bok som uttrycker människans möten med det övernaturliga, det heliga. Du kan inte slå upp en tumvers som förklarar fotosyntesens skeden eller pannlobens utveckling i tonåren. Ingen skrift i världen rymmer alla detaljer och aspekter. Du lär dig inte hur du gör en levertransplantation genom att läsa Jobs bok.

Men då det kommer till böcker som ska hela brustna människor är denna insikt som bortblåst. Jag tror på riktigt att folk måste vakna upp och söka professionell hjälp när de behöver den. Läs för all del andlig litteratur om bön, liturgi, dogmatik, helgelse eller kyrkkaffets historia. Men snälla, förakta inte saklitteratur som går direkt på…sak! Din hjärna behöver litteratur stödd av bred research. Ditt hjärta behöver skriften. Du måste inte blanda ihop dem i hopp om att läsaren först då kan uppskatta boken du skrev.

För dig som inte hade tid att läsa hela texten: Många kristna böcker är bara till hälften sakkunnigt skrivna om ämnet, resten fylls ut med bibelverser för att det har känts som ett krav för att få sälja dem till en kristen läskrets. Jag anser att detta inte alltid är det optimala, även om undantag finns.

Någon som kan bekräfta/motsäga min betraktelse? Ta kontakt!

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in gränser, Iakttagelser. Bookmark the permalink.

2 Responses to Trampar jag på ömma tår nu? Jag tar risken.

  1. Edward says:

    Bra skrivet för både hjärna och hjärta!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s