Alltid samma visa. Jag ville verkligen inte ha en massa krångliga studier, och i synnerhet inte trassla i trafiken flera timmar extra för att komma till en finskspråkig övningsskola. Jag är liksom på helspänn för att när som helst kunna besvara en fråga eller lösa en uppgift på det språk som jag kämpat med sedan jag satt i sandlådan på Segrisvägen i början på 90-talet.
Men en av de bästa lärdomarna hittills har varit en gästföreläsning där föreläsaren talade om bekvämlighetszoner och deras roll i inlärningen. Jag får gång på gång bevisat för mig själv hur mycket man kan snappa upp under en dag då man verkligen känner sig långt borta från allt bekvämt. Mina dagar i Viks övningsskola har helt enkelt varit fenomenala ur den synvinkeln.
Men det har som sagt sitt pris. Jag är utmattad på ett helt annat sätt. Socialt, psykiskt. Mycket att förbereda, processera, reflektera över. Har också gjort en del random översättningsarbete, så nu får det räcka för ikväll. Strunt i morgondagens uppgifter, det är bara en dag kvar så det får gå som det går. Orkar helt enkelt inte börja göra alla småuppgifter nu.
Skön kväll på er
