Engeln vid Unionsgatan


– Sidu Jimppa! Sku du ha tid att delta i ett projekt på Arbis? Dom kontaktade mig så jag söker nån som har tid.
– Arbis? Umm… Säg nej säg nej säg nej! Javisst, ge mina uppgifter åt dom!

Mejlet kom och jag hoppade in i en trio bestående av mej och två doktorer i historia. En kurs om Helsingfors historia. Guidade promenader. Första målgrupp: lärare från Grankulla. Perfekt för en som bott bland åkrar och fält i Sibbo större delen av livet. Självkänslan sade direkt att jag inte passar bland så högutbildade, och särskilt inte om storstadens historia och geografi. Men det var inte läge för turning back. Plus att jag har upp över öronen med arbete med mina högstadieklasser.

Jag måste helt enkelt hitta litteratur om mitt distrikt på guidningen. Den enda bok om ämnet som fanns var utlånad. Jag reserverade. Väntade. Dagen D närmade sig. Ännu ingen bok att få.
Sedan kommer ett mejl. Det är en av planeringstrion. Hen är sjuk och kan inte ställa upp. “Jimmy kan kanske ta min bit också.” Jag sjönk ihop en smula till och skrev ett svar: “Hej. tacka nej tacka nej Det går bra! Vi ses! /Jimmy”

Alltså vad är det för en instinkt som gör att jag alltid ska testa på uppdrag som känns lite väl tunga? Mitt alter ego ville strypa mig av frustration. Som om jag inte redan hade press på mig att läsa in mig på den egna biten? Och vadå läsa? Boken var ännu inte i bibbans hylla. Mitt alter ego satt på min axel och grimaserade av både skadeglädje och lite medkänsla tillika.

Till sist lossnade det dock. Boken anlände samma dag som jag i ilfart tog tåget mot centrum. Jag läste, gjorde små anteckningar och förstod äntligen varför man ska ha läxor i grundskolan. Någorlunda förberedd, men inte tillräckligt, anlände jag till Hufvudstaden och mötte gruppen och chefen. De mest sympatiska människor jag träffat på länge.

Vi åt lunch. Vi skrattade. Vi promenerade i snålblåst. Vi gick från byggnad till byggnad. Vi for på kaffe. Ehrenström, Senatstorget, Domkyrkan och Carl Ludvig Engel. Och den där lättnaden då allt var över och alla var nöjda. “Ja Jimmy, det blir ju dubbel lön åt dej nu då X var sjukledig.” Mitt alter ego hade flytt upp på taket till Café Engel och satt där och bara stirrade. “Take that”, sade jag till honom och blinkade med ena ögat. Så var ännu ett projekt undan.

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s