Idealismens död


Kunde vara en fantastisk titel på en bok om mej själv? Hursomhelst är det aldrig fel att stanna upp och självreflektera lite.

Jag fascineras av livsöden och vad kända människor var innan de blev som de blev. Någonting hände dem under deras livsvandring, och förändringen kanske de själva inte märkte förrän långt senare.

Då jag som 15-åring hörde Tomas Forsbäck säga att man som ung ofta är idealist förstod jag inte så mycket av vad han menade. Men då var han i exakt samma ålder som jag är i nu. Och nu förstår jag.

Världen var svartvit. jag förde en tyst kamp mot allt jag ogillade. Ondska skulle bekämpas med godhet, mildhet… och lite förakt. Jag tror att många i tonåren helt enkelt har ett stort behov av tillhörighet och därför blir megainspirerade då de kommer i kontakt med spännande idéer.

Jag har under tråkiga timmar gått igenom extremvänster- och extremhögergrupper på facebook och har upptäckt att medelåldern där är påfallande låg. Ynglingar som aldrig haft ett jobb talar om marxistisk ekonomi medan grabbar som aldrig ens avfyrat ett luftgevär talar om disciplinerade kupper med en polisstat som mål.

jag kanske trots allt inte var så farligt radikal då jag som 15-åring ville ge elaka människor på truten.

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s