Strangers


Damen som bjöd på kaffe i tåget visade mig dessutom en genväg genom Kajsaniemi från tågstationen. Hon hade förstått det här med att livet är kort, och att man inte förlorar något på att vara hjälpsam. Jag skulle knappast ens börja tala med en skäggig morgontrött främling, och allra minst dela med mig av mitt kaffe.

Men dags att börja förstå det här med att sprida glädje till random människor. En dag kanske det studsar tillbaka.

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s