The moment you realize you have so much to do that you take a nap instead.


Så otroligt många deadlines. 10 000 + 20 000 + 20 000 + 9 x 4000 + 10 000 tecken ska skrivas ner om jag ska komma igenom mina kursen bara under de följande tre veckorna. Extra kämpigt med motivationen då flera av kurserna inte “behövs” till min examen, utan bara såg intressanta ut. Som tur bryr sej FPA inte om vilka kurser jag tar, bara studiepoängen trillar in.

Det börjar vara längesen jag gick till sängs utan att fundera på hur jag ska hinna med alltihop. Lägg sedan till allt socialt liv som bara skriker efter min uppmärksamhet. Njet, det går inte att vara oersättlig någonstans just nu. Gränsen måste dras. Nu handlar det om att få studierna i skick innan jag slutar som en evighetsstuderande utan egentligt mål framför ögonen. Ansökningskarusellen till den “tvåspråkiga” lärarutbildningen blir också en pärs för sig.

Men situationen har sina fördelar. Jag gillar det jag gör. Jag har blivit bättre. Tungt att måsta kapa bort saker jag alltid ställt upp på, men the show must go on. Jag tror för övrigt att ingen mår bra av att leva samma liv hela tiden. Livet blir kanske inte lättare med necessary endings, men mer intressant och givande.

Ett av min pappas favoritcitat får avsluta inlägget: “Forgive, let go and stretch forward”

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in gränser, studier, vardag. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s