So this is goodbye


Vattenkokaren tystnade med ett knäpp. Han hörde sig själv andas. Den kalla gråstenskyrkan var tom. Ljusen var redan utblåsta. 

 

Jag har haft ett stilla och inte alltför krävande arbete i sommar. Besökare kommer, besökare går. Mellan besöken är det tyst. Jag strök över den gamla predikstolen med fingrarna. Då den tillverkades i Åbo på 1600-talet var vi en stormakt.

Jag ska precis avnjuta min sista kopp värmande kaffe i den kyliga sakristian.

Jag undrar hur länge jag kommer att minnas grupperna av amerikaner som häpnar över hjältegravarna, sydamerikanerna som knäböjer vid altaret, den tidigare alkoholiserade mannen som sluddrade fram sitt förakt för kyrkan, ryssen Maksim som ville sälja sin hightech-smartphone, Borgbybon som med amerkansk accent erbjöd mej en hel bunt med estlandssvenska tidningar från 1991, den hjärtligt tacksamma gruppledaren, och sist men inte minst den pratglada slitvargen Kaarina Nazarenko som gett måhända tusentals timmar åt att frivilligt guida och värna om vår gamla kyrka.

Han såg sig om en sista gång. Krucifixet tycktes smälta ihop med kvällssolens sista strålar. 

Han var fri, men samtidigt fängslad.

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in Iakttagelser, vardag. Bookmark the permalink.

One Response to So this is goodbye

  1. Helena says:

    Skriv en bok Jimmy. Väntar på den.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s