Choice


Hon steg in i rummet med ärrade underarmar och en lite sorgsen blick. Såren blödde inte, men det syntes att smärta länge hade varit en del av hennes 14-åriga liv.

– Jimmy, ta denhär. Jag vill inte ha den mera. Hon log försiktigt.

Jag tog emot skruvmejseln och fick bara ur mej ett hest “det är okej, allt blir bra…”

Jag är stolt över henne. Hela veckan drog hon sig undan trots att hela hennes varelse skrek efter hjälp och bekräftelse. Alla vassa föremål tog hon med sig till undanskymda hörn…Tills hon alltså kom in till arbetsrummet och ville ändra på sitt liv.

Hon skriver ännu ibland om hur hennes skoldag har gått, vem hon är förtjust i eller om hon frestats att skrapa sig om dagen varit för tung. Jag kan inte bära alla hennes bördor eller blanda mig i hennes liv så mycket. Men jag vet att jag någon gång varit på rätt plats vid rätt tid. Jag håller tummarna.

 

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s