Fjärilar i natten: del IV


Rör dig snabbare. Sluta skaka. Rör dig framåt!

Mike Stanton hade precis sett sin kamrat bli brutalt slagen i huvudet efter att vindrutan på deras fordon krossats. Han tvingade sig att fortsätta springa trots att hela hans kropp protesterade. Han hade precis blivit utsatt för ett bakhåll. Och överlevt. Tack vare sina många år inom brottsbekämpningen hade Mike lärt sig att handla instinktivt och snabbt. Därför lever jag ännu.

Den hastiga flykten från bilen hade uppenbarligen förvånat angriparna. Mike stannade till sist invid en nedsliten kiosk och såg sig omkring. Regnet trummade stillsamt på kioskens rostiga tak. Ingen tycktes förfölja honom längre, och Mike återfick sakta fattningen. Al är död. Och felet är kanske mitt!

Att ta sig tillbaka hem var som att tigga om att bli utsatt för dödlig fara. Överallt kunde de okända mördarna dyka upp för att göra slut på sitt byte. Faktum var att hela staden hade förvandlats till en dödsfälla. För första gången på flera år kände Mike Stanton sig ensam. Jag måste få hjälp.

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s