Brev från gymnasietiden


Jag rensade min hotmail och hittade en gammal inlämningsuppgift om u-länder, svält och de rika ländernas attityd. Passande med tanke på vad som pågår i Haiti?

Vem har rätt att vara mätt?

Alla vet att vi människor behöver mångsidig och näringsrik mat för att må bra. I årtusenden har vi levt på naturens bekostnad och försett oss med det som växer på fälten eller simmar i haven. Av våra grundbehov är mat och vatten den viktigaste förutsättningen för att kunna leva på vår planet. Vi människor blir hela tiden fler, och alla har givetvis behov av att äta. Vår tids kanske största problem är hur vi ska kunna utrota svälten.

Egentligen är det inte brist på mat som leder till att över en sjättedel av världens befolkning svälter. Problemet är att fördelningen av livsmedel är mycket orättvis. Eftersom världen är indelad i en brokig mängd mäktiga och svaga nationer, blir naturligtvis också naturrikedomarna uppdelade. De länder som till exempel har ont om odlingsjord måste skaffa sin föda på andra sätt.

Jaha, men kan inte alla dela med sig, och till exempel byta nickel mot vete? Lösningen på svältproblemet är möjlig, men vem vill uppoffra sig? Vilken rik och välmående nation vill att deras handelpartner blir ett välutveckat industriland? Om alla drog sitt strå till stacken kunde vi kanske se en värld utan svältkatastrofer och krig, men tyvärr kommer det alltid att finnas en otäck egoism och en stolt “who cares”-attityd i oss människor.

Visst försöker i-länderna bidra till utveckligen i tredje världen, men att vi skicka små summor av vårt BNP kommer inte att få u-länderna på fötter. jag tror att många u-länder lider mer just nu än de gjorde under kolonialtiden. Fortfarande utnyttjas fattiga länder av den vite mannen, även om det inte längre sker med piska och kolonivälde. Kan vi faktiskt ta en enda tugga mat med rent samvete?

Jag tror att endast i-länderna kan förbättra situationen. Om vi bara i några år kunde vara frikostiga och barmhärtiga mot de svältande… Ett bra botmedel mot vår själviska attityd kunde vara följande: vi borde få se hur mycket en enda slant från vår plånbok kan göra för en undenärd treåring i Indien. Om vi inte informeras ordentligt om svältproblemet kommer vi att glömma bort att det är människor som du och jag som lider.

Först när attityden hos presidenter, handelsexperter och Matti Meikäläinen förändras kan vi våga hoppas på resultat.

Jimmy Holmberg 2A

Advertisements

About jiholm

Just another blogger who's trying to figure out this breathtaking thing called Life.
This entry was posted in Iakttagelser. Bookmark the permalink.

4 Responses to Brev från gymnasietiden

  1. 2B says:

    Nåja här kom det asiaa! Speciellt de sista styckena har en poäng som, väl utförd, kunde föra oss mycket framåt på kort tid.

    Väst har under flera år lockat allt fler U-länder med i den globala ekonomin. Detta resulterar i att man odlar mycket men det går inte till de egna invånarna samt att då man är ett agrar-land i en världsekonomi så lider man först då ekonomisk resession slår in. På många håll hårdodlas genmanipulerade grödor som inte ens människan kan äta. 12 kilo spannmål för ett kilo kött är också något att tänka på ifall ens en liten del av kineserna plötsligt vill gå på McDonalds.

    Igår kom det en dokumentär om slavbönder i Amazonas djungler. De lockas till en plats men måste sen betala rövarpriser för mat och husrum så de har inget val än att stanna kvar och arbeta i princip gratis.

    Bibeln talar om att människor i den sista tiden allt mer kommer att börja tänka endast på sig själv. Med facit på hand kan man konstatera att dels tyder det på att vi har slutet in på knutarna och dels att uppgiften att föra mat till de som inte har bara blir svårare.

    Bra gymnasietext annars. Du fick säkert helt bra. Min handlade om Israel och palestinier och den fick dåligt betyg för jag tog för mycket ställning.

  2. jimster says:

    Ja, och u-länder som är ofantligt rika på resurser förblir fattiga då utländska investerare får förädla råvarorna och gör pengar på det.
    Köttindustrin anses ju i vissa kretsar vara en onödig mellanhand, eftersom boskapen äter upp grödor som människor lika bra kunde få äta. Den dagen alla indier och kineser börjar leva som oss i väst kommer någonting att kollapsa totalt.
    Ja, det är farligt att skriva om Israel-palestina. För varje gång man påpekar brister i palestiniernas politik måste man se till att ge Israel dubbelt mer kritik. Annars rasar poängen. Välkommen till den yttersta tiden.

  3. Bianca says:

    Klokt, mycket klokt. Och skrämmande hur mycket makt medierna har i de här frågorna. Nu hör vi mycket om Haiti men hur kommer det att vara om några veckor/månader/år, när kaos fortfarande råder men det inte längre är en nyhet att barn svälter, kvinnor våldtas och systemet fortfarande är kollapsat? Och utan info, ingen hjälp.

  4. jimster says:

    De e som med tsunamin eller jordbävningen i Pakistan, tiden efter själva katastrofen skördar fler offer i form av våld, svält och sjukdomar.
    Och grejen är ju att vi rika västlänningar inte alls kan förstå allt lidande. Man borde vara på plats för att kunna se vad som är verklighet för dom som lever i Haiti.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s